Kvarncrossen 2011

Senaste inläggen

Fler inlägg »

Kommande evenemang

lö maj 19 @08:00
Sverigecup 2 kanotslalom

sö maj 20 @08:00
Sverigecup 2 störtlopp

ti jun 12 @08:00
paddelträff i Alperna

lö jun 16
SC 3 Kanotslalom, Åmsele

fr jun 22
Norrlandsturen

Nytt i forsguiden

2011-04-18 19:27 | Skrivet av Erik Westberg |

|

|

Ett vårtecken lika säkert som tussilago och geggamoja är den årliga Kvarncrossen i Uppsala.Ingen annan forstävling i Sverige kan stoltsera med lika mycket publik och hålligång. Kvarncrossen har blivit en klassiker, den avgjordes nu för sjätte året i rad och denna gång med rekordhögt vatten i Fyrisån. Det höga vattnetflödet gjorde Kvarnfallet riktigt fartfyllt och minsta misstag fick stora konsekvenser, något som många fick erfara både i slalomtävlingen och i själva Kvarncrossen…

Dagen inleddes med slalomtävling där endast 5 av de totalt 19 startande klarade banan. Det höga vattnet ställde till det för många, trots att banan egentligen inte var speciellt svår och man fick träna i banan innan tävlingen fick många problem med de svårberäknade strömmarna efter kvarnfallet

Falu kanotklubb var väl representerade och det syntes tydligt att här har det tränats rejält under vintern. De unga slalomkanotisterna imponerade mycket på resterande startfält. Falun kom även att prenumerera på pallplatser och bärgade vinsten i samtliga klasser man ställde upp i. Damsenior vanns av Sanna Wahlén också hon boende i Falun men tävlande för JKoRK. I herrsenior tog Isak Öhrström segern med 1,4 sek före Fredrik Wahlén och Patrik Spathon knep bronset 4,5 sek efter segraren.Erik Garmo var enda tävlande i C1-klassen, men han presterade en mycket bra tid och var totalt sett dagens femte snabbaste.

Tyvärr blev något galet i informationsflödet och ingen i Falugänget kan ha varit informerad om att Kvarncrossen stundade eftersom de åkte hem med både medaljer och resultatlistan i bagaget. Trots detta manfall var det ändock deltagarrekord i årets upplaga av Kvarncrossen.

Denna enkla men fantastiska tävling såg dagens ljus 2006 efter initiativ från Mats Johansson och UPKs dåvarande ordförande David Levrén. En del detaljer har finjusterats under de fem år som gått. Det mest påtagliga är den imponerande startrampen. Från början bestod den av några lastpallar som uppnådde ca 1 meters höjd som med mycket möda snickrades ihop av Levrén och några andra entusiaster. Inför Kvarncrossen 2007 hade Levrén ordnat en bra deal med en byggutbildning i Enköping. Flinka elever spikade ihop en mer än fyra meter hög, pastorsritad, startramp som byggdes i tre sektioner för att vara flyttbar. När den monteras på bryggan i Gotlandsparken kommer den upp ytterligare någon meter från vattenytan och markerar därmed starten på ett betydligt mer spektakulärt sett än vad som är brukligt vid andra tävlingar. Rampen erbjuder gott om plats för både startfunktionärer och tävlande och har blivit ett signum för denna tävling. Det karakteristiska plasket när de startande träffar vattenytan har förevigats och publicerats otaliga gånger i tidningar över hela Svealand.

Tävlingen inleddes som vanligt med tidskval. Ganska snabbt skulle det visa sig att det höga vattenflödet inte gjorde uppgiften helt enkel. Flera rutinerade med tidiga startnummer skulle få bita i det sura och helt enkelt missa port nr 5, strax nedanför Kvarnfallet. Däribland rutinerade namn såsom Maria Lindgren och Tomas Rundgren. Även upploppet, traversen från Tzatzikibukten till målporten på andra sidan ån var en riktig utmaning. Anna-Maria Nyberg från KKL gjorde en av tidskvalets snyggaste linjer genom Kvarnfallet men missade ändå tyvärr sista porten.Allt eftersom fler tog sig ner stod det klart att man måste hålla en linje långt till vänster genom kvarnfallet för att ha en chans att ta port nr 5. Det bästa var alltså att undvika den stora tungan helt och hållet. Lätt i teorin och när man får paddla själv. Riktigt lurigt om man är flera i banan samtidigt och lite synd eftersom det är på tungan som de mest spektakulära omkörningarna och ofrivilliga bakåtvolterna brukar ske.

Efter en hel del huvudbry och försening drog till slut första heatet igång till speaker Mats Johanssons glada hejarrop. Det var som alltid full kamp ända från start och de som var startsnabba hade helt klart fördel om de kunde komma loss tidigt och gå ensamma ut för Kvarnfallet. Banan var verkligen i svåraste laget att köra i creek-kajak och flera samtidigt. Detta fick som följd att många körde defensivt och försiktigt. Krokade man ihop och började tacklas missade som regel alla inblandade banan och diskades i det aktuella heatet.

Ett mycket ovanligt scenario inträffade i herrklassen när det i flera heat i första omgången inte var en enda tävlande som klarade banan och kunde avancera vidare. Så vitt jag vet har detta inte inträffat i svensk kajakcross-historia.Det 32-man starka startfältet i herrklassen decimerades till två semifinaler med totalt 11 man. Efter herrsemin var det i final: (rankade efter kvaltid)Erik Garmo 47,5Fredrik Wahlén 47,7Wayne Pretty 48,9Mikael Ekström 54,3Jonas Rolfhamre 59,4Johan Larsson 60,8

Alltså på papperet tre riktigt snabba kanotister och tre lite långsammare. De tre snabbaste har en bakgrund som aktiv / fd. aktiv i elitslalomkanot. Mikael är en erfaren creekingpaddlare med inte allt för många dagar i kanoten under vintern och Jonas har knappt paddlat alls de senaste åren. Johan Larsson är nykomling i tävlingssammanhang men har alltså ändå tagit sig ända till final om än nästan 13 sekunder långsammare än snabba Garmo i tidskvalet.Spänningen var oooooolidlig. Fredrik Wahlén tog ledningen direkt efter starten. Den andra medaljfavoriten Garmo fastnade i duell med Rolfhamre och Johan och blev långt efter. Även om Fredrik hade Ekström och Wayne hack i häl såg han till att förvalta försprånget bra och passerade kvarnfallet utan störande konkurrenter. Ekström och Wayne passerade porten med vissa islag, och strax därefter missar Johan porten, men Garmo har nu tagit sig förbi och har Rolfhamre jagande i ryggen. Dramatiken fortsatte i Tzatsikibukten där Garmo plockade en placering till och kom i mål före Wayne som alltså blev fyra. Wahlén alltså segrare efter en solklar ledning från start till mål, därefter Mikael Ekström som alltid är framme och tampas om pallplatserna i kajakcross och så alltså Erik Garmo som trea.

I damklassen var läget mycket speciellt. I de två semifinalheaten var den endast en av åtta tävlande som hade klarat banan. Det var Linda Megner. Eftersom man enligt dagens regler inte får avancera till nästa heat om man inte klarat banan var det bara Linda som gått vidare. Därmed utsågs Linda direkt till vinnare eftersom hon inte kan tävla mot sig själv i en final.Att reda ut de följande placeringarna blev en intressant sak. Det var flera tävlande som missade en eller flera portar i kvalet. Däribland Maria Lindgren och Anna-Maria Nyberg. Det intressanta är att de ändå fick åken godkända och registrerade kvaltider. Givetvis får man en snabbare tid om man skippar en eller flera portar och kör genaste vägen. Om det är korrekta bedömningar som gjorts eller ej låter jag vara osagt. Men hur plats 2-7 borde se ut i damklassen är för mig oklart. Ett som är säkert är att banan var för svår.

För att ge publiken en show körde fyra av damerna ett show-heat som speakades som "Damfinal" och det finns även att beskåda på nätet.

För kommande tävlingar tror jag vi måste finjustera reglera och förtydliga vad som händer om man inte klarar banan. Ska det vara skillnad på att missa endast den första porten eller missa hela banan? Hur bär man sig år för att särskilja tävlande som åkt ut i samma heat, men klarat sig olika långt i banan?Är man bättre om man bara missar en port än om man missar två?Ska man kunna avancera till nästa heat om man inte klarat banan i föregående heat?Frågor som detta bör benas ut av kommittén inför kommande tävlingar.

Arrangörsklubben UPK har gjort ett jättebra jobb och lika så de tävlande som alla kämpat efter bästa förmåga. Problemet som uppstod har med en svår bana och oklara regler att göra.

Vinnare genom åren: